En blogg om en dikt illustration.

"Den elake herrn och jag

har en del att tala om

vi har känt varann länge nu

och jag skrattar ofta

åt hans upptåg

du

ska inte sörja

över att jag inte är ensam längre

det finns så mycket annat

jag kan lida av"

(sid.124)

Kristina Lugn

Jag Valde ovanstående dikt, för att jag tyckte om den helt enkelt. Den fastnade i skallen och jag tänkte på den lite då och då.

Den bild jag fick när jag läste den, var den jag skisat ner i princip.

En kvinna som står och ler, men henne ansikte är helt blankt, inga ögon eller näsa, bara en leende mun. Hon har en törnekrona, som fått hennes panna att blöda och hon står i någon sorts luftig klänning. Bakom henne står en man.

Första skissen var just den leende kvinnan med en småleende man med hatt i bakgrunden.

Jag tänkte fortsätta på denna bild, när jag insåg att jag inte kan skissa/rita/måla hattar!

Då försökte jag med något halvabstrakt, nämligen ett stort öga med en rinnande tår, själva tårdroppen är väldigt stor och i den är just samma ansiktslösa kvinna, och bakom tåren kikar två små djävlar fram.

Denna idé var jag fäst vid, men sedan skissade jag endast på kvinnan, tills jag blev nöjd, och sedan fick jag en idé!

Den elake her skulle bestå av endast ett ansikte, som var som bakgrund till kvinnan. alltså, kvinnan står i mitten av det "enorma" ansiktet och ler, med blod från törnekronan rinnande ner i ansiktet.

Mannen i bakgrunden fick tillslut horn.

De material jaganvände var, såklart, blyertspenna till skisserna, sedan när jag var nöjd, fyllde jag i med tush. En kalligrafi penna och en fin pensel användes för de olika linjerna. sedan, för att "snittsa" till det lite så använve jag vanlig akvarell färg för att göra detaljer, såsom blått rött och grönt i nederkanten av kvinnans klänning, hennes hår vart rosa/rött och blodet från törnekronan var rött.

Att rita/skriva med tush och kaligrafipenna är inte helt obekant för mig, eftersom jag fick ett kalligrafisett i julklapp förra året, och har använt det lite från och till.

Den skarpa svartheten från tushen, och de lite mjukare förgerna från akvarellen, tycker jag, skapar två olika stämmningar. den skarpa svartheten:sorg, beslutsamhet och förnekelse.(endast i sammhöre med denna dikt) akvarellerna visar på den lite snällare delen av dikten, skratt och tröst.

Vi var på Kurs och tidnings bibloteket för att titta i tidningar från det årtal vi var födda.
Det var svårt att hitta något från mitt födelseår, eftersom alla andra letade efter 90, och jag behövde 91.
Det vad lite sådär småkul att bläddra i maskinerna, men krångligt när bandet tog slut. golvet var halt och kuuuuul ^^
Det hade inte hänt något specielt år 91 enligt den tidning jag fick fram...

Tudiluu /Kat